Lugn i stormen
Jag stannar hemma hos mig. Det är liksom enklast. Jag kan inte ta bilen och köra och handla, ty bilen har brunnit upp och butikerna står i lågor. Ingen vågar längre gå ut och än mindre hälsa på människor. Frankrike befinner sig i kaos. Efter att ha konsulterat den utländska pressen och framför allt den svenska så förstår jag att Frankrike faktiskt befinner sig i krig. Ett krig som styrs av de unga invandrarna från förorten. Men nä, riktigt så här är det faktiskt inte…
Jag bor ju själv i en parisisk förort och jag må säga att jag inte märker mycket av krigstillståndet. Jag ser inga bilar som brinner och allt är mest som vanligt. Jag åker kollektivtrafik varje dag och åker även sena kvällar och kommer hem utan problem. Så det så.
Fox news ger en intressant skildring, de har bestämt sig för att anklaga muslimer för det som händer; Frankrike drabbas av ”Muslim riots” styrda av islamister. Ett annat reportage på CNN visade hur reportern gick runt i förorten och berättade om den senaste tidens händelser. Inslaget avslutades med att den kvinnliga reportern stannar framför en husvägg med en målad halvmåne och stjärna, en muslimsk symbol, för att tydliggöra att våldsamheterna helt klart är kopplade till muslimer. Hallå???!!!! Upplopp i Islams namn, varifrån får dem det? Möjligtvis att en del av ungdomarna är muslimer, men det är inte för den sakens skull som de bränner bilar…
Hursomhelst, att bränna bilar är ingen ny företeelse i Frankrike. Snarare en tradition, om än en ganska idiotisk sådan. Varje nyårsafton omvandlas ett 100-tal bilar till ett fyrverkeriskådespel runt om i landet. De förorter som nu är drabbade av våldsamheter och bränder är platser dit inga turister åker, platser inga politiker tar sig mödan att besöka. Jag kan förstå det, för det finns nog inte mycket att se eller göra där. Men jag vet inte säkert, jag har ju inte varit där. Med en arbetslöshet på 40 % förstår jag om människorna i dessa områden känner sig desperata och maktlösa. Jag kan förstå att man blir desperat av att ständigt bli nekad jobb på grund av sitt namn eller utländska utseende. Speciellt när de är födda och uppväxta i Frankrike som faktiskt är deras hemland. Ett land som lovar sitt folk frihet, jämlikhet och broderskap. När sen deras inrikesminister, den populistiska herr Sarkozy, vill städa rent bland packet i förorten med en högtrycksspruta kan jag förstå att man blir provocerad och förbannad. Droppen som fick bägaren att rinna över liksom… Högerregeringen har reducerat mycket av den sociala verksamheten i förorterna och projekt för att sysselsätta unga arbetslösa har upphört. Antalet socialarbetare och speciallärare och närpoliser har minskat. Det finns ingen kvar som lyssnar på ungdomarna och våld blir olyckligtvis ett sätt att uttrycka sig på.
För att få stopp på de utbredda våldsamheterna tog Chirac och kompani beslutet att damma av en 50-årig gammal lag. Det blir utegångsförbud kvälls- och nattetid i vissa städer för minderåriga. Denna lag daterar från 1955 då den tillämpades under rådande krigstillstånd i Algeriet!!! Bara att komma på tanken att återinföra denna lag från Frankrikes tid som kolonialmakt känns som ett enormt bakslag för hela franska samhället.
Igår gjorde den kära Sarko ett annat intelligent uttalande. Han samtalade med brodern till en av de döda killarna (vars död blev katalysator till de våldsamheter som nu råder) och påpekade att han var klädd i en traditionell kostym som inte var fransk. Sarko själv var klädd i kostym och slips. Vad är en traditionell kostym som inte är fransk? Men framför allt, vad är en traditionell fransk kostym? Ja det är ju definitivt inte slöja i alla fall. Nåväl, jag tror att imorgon så ska jag ta på mig en basker och randig tröja och sticka en baguette under armen, så att jag ser sådär riktigt fransk ut.
Jag bor ju själv i en parisisk förort och jag må säga att jag inte märker mycket av krigstillståndet. Jag ser inga bilar som brinner och allt är mest som vanligt. Jag åker kollektivtrafik varje dag och åker även sena kvällar och kommer hem utan problem. Så det så.
Fox news ger en intressant skildring, de har bestämt sig för att anklaga muslimer för det som händer; Frankrike drabbas av ”Muslim riots” styrda av islamister. Ett annat reportage på CNN visade hur reportern gick runt i förorten och berättade om den senaste tidens händelser. Inslaget avslutades med att den kvinnliga reportern stannar framför en husvägg med en målad halvmåne och stjärna, en muslimsk symbol, för att tydliggöra att våldsamheterna helt klart är kopplade till muslimer. Hallå???!!!! Upplopp i Islams namn, varifrån får dem det? Möjligtvis att en del av ungdomarna är muslimer, men det är inte för den sakens skull som de bränner bilar…
Hursomhelst, att bränna bilar är ingen ny företeelse i Frankrike. Snarare en tradition, om än en ganska idiotisk sådan. Varje nyårsafton omvandlas ett 100-tal bilar till ett fyrverkeriskådespel runt om i landet. De förorter som nu är drabbade av våldsamheter och bränder är platser dit inga turister åker, platser inga politiker tar sig mödan att besöka. Jag kan förstå det, för det finns nog inte mycket att se eller göra där. Men jag vet inte säkert, jag har ju inte varit där. Med en arbetslöshet på 40 % förstår jag om människorna i dessa områden känner sig desperata och maktlösa. Jag kan förstå att man blir desperat av att ständigt bli nekad jobb på grund av sitt namn eller utländska utseende. Speciellt när de är födda och uppväxta i Frankrike som faktiskt är deras hemland. Ett land som lovar sitt folk frihet, jämlikhet och broderskap. När sen deras inrikesminister, den populistiska herr Sarkozy, vill städa rent bland packet i förorten med en högtrycksspruta kan jag förstå att man blir provocerad och förbannad. Droppen som fick bägaren att rinna över liksom… Högerregeringen har reducerat mycket av den sociala verksamheten i förorterna och projekt för att sysselsätta unga arbetslösa har upphört. Antalet socialarbetare och speciallärare och närpoliser har minskat. Det finns ingen kvar som lyssnar på ungdomarna och våld blir olyckligtvis ett sätt att uttrycka sig på.
För att få stopp på de utbredda våldsamheterna tog Chirac och kompani beslutet att damma av en 50-årig gammal lag. Det blir utegångsförbud kvälls- och nattetid i vissa städer för minderåriga. Denna lag daterar från 1955 då den tillämpades under rådande krigstillstånd i Algeriet!!! Bara att komma på tanken att återinföra denna lag från Frankrikes tid som kolonialmakt känns som ett enormt bakslag för hela franska samhället.
Igår gjorde den kära Sarko ett annat intelligent uttalande. Han samtalade med brodern till en av de döda killarna (vars död blev katalysator till de våldsamheter som nu råder) och påpekade att han var klädd i en traditionell kostym som inte var fransk. Sarko själv var klädd i kostym och slips. Vad är en traditionell kostym som inte är fransk? Men framför allt, vad är en traditionell fransk kostym? Ja det är ju definitivt inte slöja i alla fall. Nåväl, jag tror att imorgon så ska jag ta på mig en basker och randig tröja och sticka en baguette under armen, så att jag ser sådär riktigt fransk ut.
Biblioteksliv
Ja, som student tillbringar jag numera mycket tid pâ biblioteket, läsa, läsa, läsa, men det är inte alltid självklart att veta var man ska ta vägen... Mitt universitet har inget stort eget bibliotek, (det är till och med mögligt och extremt trângt och fâ platser) men vi har tillträde till andra universitetsbibliotek och Paris stad har en hel del bibliotek att erbjuda ocksâ. Vid place Pantheon finns ett gammalt mycket anrikt bibliotek där jag hade tänkt att skriva in mig. Jag hade förberett alla papper och passfoto och tänkte att det här kommer att gâ smidigt (jag mâste lära mig att jag aldrig fâr tänka att det ska gâ smidigt när det handlar om administration). Efter 30 minuters köande (det var bara en lângsam kvinna som jobbade med att skriva in nya studenter) sâ var det min tur och kvinnan frâgade om jag hade varit inskriven tidigare. Nej sa jag, men kom ju pâ att jag faktiskt hade varit där nâgra âr tidigare när jag läste franska. Sâ ärlig som jag är sa jag ja och jag fanns ju fortfarande med i registert. Sâklart hade jag inte kvar mitt gamla bibliotekskort för det var ju för länge sedan jag hade varit där. Dâ blir jag tvungen att betala 10 euro för att fâ ett nytt kort. Jag suckade och tänkte att ja, ja, jag har ju inget val. Jag sträckte fram en 20 euro sedel men den lângsamma kvinnan skakade pâ huvudet och förklarade plâgsamt att man köper kortet med jämna pengar i en automat i andra delen av salen. Jag ville ju växla men det gick ju naturligtvis inte för sig, den lângsamma kvinnan var ju ingen bank om jag trodde det. AAAAAAAAAAAAAHHHH! Och man fâr ju inte ens lâna hem böckerna därifrân!!! Jag hade noll lust att fixa ett kort nu sâ jag tog tillbaka mina papper och gick därifrân. Pâ jakt efter ett annat snällare bibliotek.
Mitt i centrum ligger centre Georges Pompidou, ett säte för kulturverksamheten i Paris. Där finns ocksâ ett bibliotek som är öppet för vem som helst. Inget inskrivningstjafs men man fâr â andra sidan inte lâna hem böcker (men som sagt, det fick man ju inte pâ föregâende heller). En kö för att fâ komma in men det har aldrig tagit sâ lâng tid, ungefär 5 minuter. Pâ detta bibliotek fann jag studiero, tänk heltäckningsmatta överallt sâ inga klackar mot golvet eller skrapande av stolar, ljust och rymligt, och trevlig utsikt... Nöjd över att ha hittat en sâdan angenäm studiemiljö var jag ofta motiverad till ta mig dit och plugga. Men sâ gick det en mânad och alla andra studenter hittade ocksâ dit. Kön är numera helt enormt lâng och hälften av tiden jag hade tänkt ägna mig ât aktiv pluggande gâr ât till att stâ i kö. Sâ var det dags igen att hitta nâgot bättre...
Imorgon ska jag gâ till Bibliothèque François Mitterand, Frankrikes nationalbibliotek. Deras mâl är att ha alla böcker. Vackert beläget vid Seine med bio och café bredvid. För studenter kostar det 18 euro att skriva in sig för ett âr men jag tror att det är värt det. Det är ingen kö och jag fâr lâna sâ mânga böcker som jag vill...
Mitt i centrum ligger centre Georges Pompidou, ett säte för kulturverksamheten i Paris. Där finns ocksâ ett bibliotek som är öppet för vem som helst. Inget inskrivningstjafs men man fâr â andra sidan inte lâna hem böcker (men som sagt, det fick man ju inte pâ föregâende heller). En kö för att fâ komma in men det har aldrig tagit sâ lâng tid, ungefär 5 minuter. Pâ detta bibliotek fann jag studiero, tänk heltäckningsmatta överallt sâ inga klackar mot golvet eller skrapande av stolar, ljust och rymligt, och trevlig utsikt... Nöjd över att ha hittat en sâdan angenäm studiemiljö var jag ofta motiverad till ta mig dit och plugga. Men sâ gick det en mânad och alla andra studenter hittade ocksâ dit. Kön är numera helt enormt lâng och hälften av tiden jag hade tänkt ägna mig ât aktiv pluggande gâr ât till att stâ i kö. Sâ var det dags igen att hitta nâgot bättre...
Imorgon ska jag gâ till Bibliothèque François Mitterand, Frankrikes nationalbibliotek. Deras mâl är att ha alla böcker. Vackert beläget vid Seine med bio och café bredvid. För studenter kostar det 18 euro att skriva in sig för ett âr men jag tror att det är värt det. Det är ingen kö och jag fâr lâna sâ mânga böcker som jag vill...