SNOR
myspace
eller om du inte vet skillnad mellan pojke och flicka
tur att det finns människor med humor kvar
ta en titt och njut av Europas generösitet och generaliseringar
http://www.dailymotion.com/video/xq7zy_sarkozy-lhongrois-chez-les-gaulois
Hur tråkigt kan man ha.
För övrigt brukar jag tycka det är givande och exalterande att storstäda och slänga ut den gamla skiten för att börja på ny kula igen (även om det bara innebär att byta lakan och gå och tvätta och fylla kylskåpet och duscha) men inte ens det verkar roligt.
paprika och pálinka
I Ungern äter man paprika till allting och nu har även jag börjat förstå den absoluta tjusningen med denna trevliga grönsak. Paprikan finns i många olika varianter, mild, stark, smal, lång, pulver, grön, vit, röd och så vidare... Jag har precis upptäckt mitt beroende av stark paprika. I början åt jag mest tunna små bitar men nu måste jag nästan äta en hel stark paprika själv vid en måltid innan mitt paprikabegär har stillats. Sakta men säkert har jag blivit förpaprikad och den där känslan när det bränner i munnen och om läpparna är olidlig men samtidigt fantastisk! Paprikapulver har jag dock inte blivit frälst utav ännu men det kommer nog det också och i vinter får jag väl hålla till godo med det...
Ett annat måste i Ungern är Pálinka. Den bästa pálinkan köps naturligtvis inte i affären utan den får man hemma hos någon och ibland känns det som om grannarna tävlar om vem som kan göra starkast pálinka. Pálinka är en snapsliknande dryck gjord på olika frukter men plommonpálinkan är den mest traditionella. Igår när jag och min pappa kom hem blev vi indragna hos grannen en snabbis för att avnjuta några glas pálinka. För det är klart att man inte bara kan dricka en. Lacis pálinka var gjord av honung och plommon och den var mycket god även om alkoholhalten fick större plats än honungen och plommonen. Efter två snapsar pálinka hade jag svårt att stå på benen och mitt huvud snurrade (till saken hör att jag rensat ogräs i två dagar och därmed enorm träningsvärk...) och pappa förklarade att pálinka är en så kallad turbodryck, den rusar upp i huvudet på en gång liksom. Sedan åt vi Lecsó (paprikagryta) och med pálinka i mig blev jag mycket modig gällande den starka paprikan och gränsen mellan smärta och njutning blir tunn...
ungerska betraktelser runt en tvättmaskin
Nu befinner jag mig i Ungern och jag ger utrymme för ungerskt leverne och dess lustar. Min ungerska sida bejakas intensivt. Genom att äta och dricka fylls utrymmet ganska så snabbt. Något annat jag inte vill ge lika mycket utrymme till är de markanta könsrollerna som ter sig på olika "självklara" sätt.
Bland det första jag gjorde dock var att städa lite i badrummet (jag älskar ju trots allt att städa och röja...) och min manlige kusin påpekade muntert att det syntes på en gång att en kvinna hade bosatt sig i min pappas lägenhet. Suck. Men men, gillar man att städa så får man väl ta det. En annan grej, igår var jag och min pappa och köpte en tvättmaskin. När vi kom hem var det ju vi två som skulle bära upp den. Ja, 60 kg är tungt för vem som helst men kanske då lite tyngre för mig. En ung man som förbipasserade frågade om han skulle hjälpa till, för ty, det var ju inget kvinnogöra att kånka på en tvättmaskin. Som tur var hörde jag inte att han sa det men min pappa berättade det senare. Jag lät ju den unge mannen visa sin styrka och han fick bära upp tvättmaskinen. Jag var i och för sig ganska så tacksam för det och denna självklara vänlighet han visade är ganska så typiskt för Ungern. Samma tvättmaskin lämnades idag tillbaka för till slut så passade det inte med en toppmatad maskin. Nåväl, idag var samma kusin på plats och jag behövde inte bära idag heller. I affären stod vi och tittade på frontmatade maskiner och varvtalet på centrifugeringen diskuterades. För att få klarhet i saken sa min kusin att vi behöver fråga en kvinna. Kvinnan mittemot som också tittade på tvättmaskiner kunde med glädje berätta att hon snarare använde 1000 varv på centrifugen och mer sällan 800. Det fick bli maskinen som klarade av att centrifugera 1000 varv i minuten, och ja, alla blev nöjda och glada!
blogout
France Telecom
Minsann blev jag häpen när jag i lördags fann ett påminnelsebrev (10 dagar efter att jag har skickat in betalningen) i brevlådan om att jag inte har betalat min räkning. Så imorse skulle jag ringa eftersom det inte blivit av innan med helgdagar och allt. Halv nio när deras telefonsluss öppnar knappar jag ordentligt in numret och kommer fram ganska så snabbt. Kvinnan in andra ändan av luren har problem med sin dator och ursäktar sig så mycket men lovar att koppla mig till någon annan. Jag förklarar mitt ärende för den nya personen som svarar och han kopplar mig vidare. Jag hamnar hos en kvinna som verkar vara villig att hjälpa mig. Hon ber mig om mitt nummer och jag svarar. Då säger hon, "ringer du från Paris?! Men då kan inte jag hjälpa dig. Jag har bara hand om abonnenter i Midi-Pyréenés" (relativt långt härifrån). Vidare frågar hon varför jag har ringt detta numret och jag säger att jag har ju blivit kopplad. Jag frågar vänligt men bestämt vilket nummer jag ska ringa. Hon svarar det nummer jag redan har ringt en gång. DÅ BLIR JAG ARG!!!!!!!!!!!!!!! Men ack vad det inte hjälper för hon fortsätter på sin sydstatsaccent att hon bara har hand om kunder i Midi-Pyréenés och inte kan se mina uppgifter. Jag frågar igen vilket jävla nummer jag ska ringa och hon svarar likadant igen. AAAAAAAAAH. Jag tar mig till samman och lägger på efter 17 minuters slöseri i telefontid och samlar mod och ringer samma nummer igen och presenterar mitt ärende för låt säga femtielfte gången under denna morgonstund som har guld i mund. Men den här gången gick det vägen. Jag hamnade hos rätt person och vips det hela var över på 2 minuter. Mycket riktigt hade France Telecom begått ett misstag eftersom min betalning först blivit registrerad igår kväll. Adminstration och "service public" är ord som används till höger och vänster i det här landet men innebörden verkar ännu inte väga så tungt.
feminist & strippa = sant?
Chirac rör om i grytan
En historisk dag
Villepin fortsätter att vara arrogant men jag tror allt han börjar svettas lite eftersom han i stort sett har alla emot sig. Han blev ordentligt utbuad idag i Assemblée Nationale och gav svar på tal med en Hitlerinspirerad röst. Bara mustaschen som fattades honom. Villepins rival till presidentposten, lille Sarkozy, tar tillfället i akt att vinna röster till valet nästa år genom att säga att ”ja, det är dags att lägga CPE på hyllan ett tag för att öppna för en riktig dialog”. Sarkos logik kan man ju förstå men helt ärligt, det går inte längre att förstå hur Villepin tänker. Han har största delen av franska folket (och jag…) och en majoritet av riksdagen mot sig men fortsätter att ta sin dagliga joggingrunda i lugn och ro för att sedan ta en uppfriskande dusch och lägga sitt blonda hårsvall till rätta för en ny härlig dag på jobbet. Men han FORTSÄTTER att var OMEDGÖRLIG och bevisar dag för dag hur TRÖGTÄNKT och OINTELLIGENT han är. Samtidigt som han säger att han vill föra en dialog med fack och studenter tydliggör han att han inte tänker ändra på vare sig CPE eller sin ståndpunkt. Men ja, vi är inte sämre, vi tänker inte heller ändra oss.
Ett utav Sarkoteken
Vår banderoll
Livet vid sidan av demonstrationer
Das vorort... ja det minsta jag kan säga är att jag hatar förortslivet och att det är den absolut sämsta idé jag någonsin accepterat! Ibland är man allt lite för medgörlig och låter sig övertalas till något man totalvägrat för att sedan komma fram till att man aldrig skulle ha gett med sig. Inget snack om kompromiss men snarare ge upp totalt! Men men, som det heter, man lär sig av sina misstag!
Pojkvännen har äntligen förstått att om han inte flyttar med mig så får han åka till köpcentret själv en gång i veckan, så i sommar ska vi leta efter en lägenhet Paris intramuros. Nu när han äntligen har fattat att vi faktiskt måste flytta snarast så känns det lite bättre. Vår lägenhet är ju jättefin inredd och gemytligt precis så som vi vill ha det men jag blir ju deprimerad och gnällig så fort jag öppnar dörren och ser den trista trappuppgången och ser lägenheten mittemot som bebos av mina svärföräldrar eller när jag tittar ut genom fönstret och har en parkering på ena sidan och motorvägen på andra.
Även om jag är född pessimist så är jag optimist innerst inne och som min kära mor alltid påpekar, tänk positivt så blir allting bra.... Så nu försöker jag se positiva saker med det här projektet (vilket jag faktiskt lyckas med nu eftersom vi faktiskt ska flytta) och det är att
1) att träffa mina svärföräldrar känns, med tanke på omständigheterna, avslappnat och naturligt och det är ju skönt att veta att man aldrig är ensam, ty mittemot finns någon som bryr sig helt enkelt;
2) gångavstånd till IKEA som säljer Estrella sourcream & oignonchips eller andra typiska svenskheter som sill och sånt;
3) vår symboliska hyra tillåter oss bli begeistrade materialister med bland annat platt tv som jag har drömt om i hela mitt liv;
4) när jag bestämmer mig för att inte ta bussen till pendelstationen får jag mig en hälsosam promenad på hör och häpna 15-20 minuter;
5) när jag är bakfull har jag en Quick-restaurang (McDonalds fast på franska) på andra sidan motorvägen dit jag kan till fots. Om jag blir sugen på Kentucky Fried Chicken får jag dock ta bilen;
6) jag kan inte plötsligt få för mig att gå ut på en bar och inta ett glas vin som alltid blir mer än ett och därmed vakna med huvudvärk dagen efter;
7) när jag blir sugen på att sjunga kareoke så kan jag gå tvärs över gatan och in på "La porte de bonheur" där förortsfolket samlas på helgerna för att sjunga och äta kinabuffé.
Ja gott folk, nu vet jag hur det är att bo i förorten och jag kan lugnt säga att det inte är min grej, alltså, jag har gjort ett helhjärtat försök och tycker helhjärtat att det är det värsta som finns.
