ANNA

I Ungern äter man paprika till allting och nu har även jag börjat förstå den absoluta tjusningen med denna trevliga grönsak.  Paprikan finns i många olika varianter, mild, stark, smal, lång, pulver, grön, vit, röd och så vidare... Jag har precis upptäckt mitt beroende av stark paprika. I början åt jag mest tunna små bitar men nu måste jag nästan äta en hel stark paprika själv vid en måltid innan mitt paprikabegär har stillats. Sakta men säkert har jag blivit förpaprikad och den där känslan när det bränner i munnen och om läpparna är olidlig men samtidigt fantastisk! Paprikapulver har jag dock inte blivit frälst utav ännu men det kommer nog det också och i vinter får jag väl hålla till godo med det...

Ett annat måste i Ungern är Pálinka. Den bästa pálinkan köps naturligtvis inte i affären utan den får man hemma hos någon och ibland känns det som om grannarna tävlar om vem som kan göra starkast pálinka. Pálinka är en snapsliknande dryck gjord på olika frukter men plommonpálinkan är den mest traditionella. Igår när jag och min pappa kom hem blev vi indragna hos grannen en snabbis för att avnjuta några glas pálinka. För det är klart att man inte bara kan dricka en. Lacis pálinka var gjord av honung och plommon och den var mycket god även om alkoholhalten fick större plats än honungen och plommonen. Efter två snapsar pálinka hade jag svårt att stå på benen och mitt huvud snurrade (till saken hör att jag rensat ogräs i två dagar och därmed enorm träningsvärk...) och pappa förklarade att pálinka är en så kallad turbodryck, den rusar upp i huvudet på en gång liksom. Sedan åt vi Lecsó (paprikagryta) och med pálinka i mig blev jag mycket modig gällande den starka paprikan och gränsen mellan smärta och njutning blir tunn...

Nu befinner jag mig i Ungern och jag ger utrymme för ungerskt leverne och dess lustar. Min ungerska sida bejakas intensivt. Genom att äta och dricka fylls utrymmet ganska så snabbt. Något annat jag inte vill ge lika mycket utrymme till är de markanta könsrollerna som ter sig på olika "självklara" sätt. 

Bland det första jag gjorde dock var att städa lite i badrummet (jag älskar ju trots allt att städa och röja...) och min manlige kusin påpekade muntert att det syntes på en gång att en kvinna hade bosatt sig i min pappas lägenhet. Suck. Men men, gillar man att städa så får man väl ta det. En annan grej,  igår var jag och min pappa och köpte en tvättmaskin. När vi kom hem var det ju vi två som skulle bära upp den. Ja, 60 kg är tungt för vem som helst men kanske då lite tyngre för mig. En ung man som förbipasserade frågade om han skulle hjälpa till, för ty, det var ju inget kvinnogöra att kånka på en tvättmaskin. Som tur var hörde jag inte att han sa det men min pappa berättade det senare. Jag lät ju den unge mannen visa sin styrka och han fick bära upp tvättmaskinen. Jag var i och för sig ganska så tacksam för det och denna självklara vänlighet han visade är ganska så typiskt för Ungern. Samma tvättmaskin lämnades idag tillbaka för till slut så passade det inte med en toppmatad maskin. Nåväl, idag var samma kusin på plats och jag behövde inte bära idag heller. I affären stod vi och tittade på frontmatade maskiner och varvtalet på centrifugeringen diskuterades. För att få klarhet i saken sa min kusin att vi behöver fråga en kvinna. Kvinnan mittemot som också tittade på tvättmaskiner kunde med glädje berätta att hon snarare använde 1000 varv på centrifugen och mer sällan 800. Det fick bli maskinen som klarade av att centrifugera 1000 varv i minuten, och ja, alla blev nöjda och glada!