Att handla mat
Jag gillar de franska mataffärerna. De är fyllda med massa god mat och fina râvaror, och framför allt, vin! Ostavdelningen är en fröjd för alla kroppens sinnen och man vet inte riktigt var man ska börja. Yoghurtavdelningen är ocksâ imponerande full med smâ förpackningar av olika sorters yoghurt. Fruktyoghurt, fruktyoghurt med äkta fruktbitar i, naturell yoghurt, fettfri yoghurt, sockerfri yoghurt, energigivande yoghurt, barnens favoriter yoghurt, bra-för-magen-yoghurt, sänk-din-kolestrol-halt yoghurt, yoghurt i glasburk och sâ vidare. Sen finns det ungefär lika mânga varianter av chokladpuddingar och chokladmousse. Men nog om det. Man hittar allt vad man ska ha och sen gâr man till kassan. Pâ ICA eller i nâgon annan svensk mataffär ombeds kunden att inte göra varuberg och vänligen lägga varan med sträckkoden mot sig. Rullbandet gâr och varorna "bippar" förbi och allt gâr smidigt. Varorna âker ner till höger eller vänster pâ rullbandet och man kan i lugn och ro packa sina pâsar för nästa kunds varor hamnar pâ andra sidan. I en fransk mataffär är det i stort sett tvärtom. Varorna läggs upp pâ bandet och kassörskan (det är inte ofta det är en kassör) väntar med att börja "bippa" tills ALLA varor ligger pâ rullbandet! När sen alla varorna har blivit registrerade och âkt ner pâ rullbandet mâste man snabbt som attan packa ner dem i vagnen ty nästa kund stâr ju och väntar pâ att fâ sina varor "bippade". Ja ja....
Snart första skoldagen
Puh, efter dagliga kontroller av min instiutions hemsida började jag bli lite ängslig om när jag egentligen skulle börja skolan. Det stod ju aldrig nâgot nytt!!! Jag ringde sektretariatet men det var ingen som svarade. Jag mailade och frâgade vad som stod pâ. Jag fick svar pâ en gâng! Jodâ, jag ska infinna mig den 3 oktober klockan 14.00 för ett välkomstmöte. Ja, att läsa pâ universitetet handlar om att ta ansvar och inse att ingen annan än du själv kommer att se till att du infinner dig i rätt sal rätt dag.
student javisst
Första mötet med det franska universitetet
Att börja skolan är alltid spännande och ännu mer spännande i ett annat land med lite annorlunda system. Fransmännen har en älskvärd förmâga att komplicera den administrativa processen till nâgot utöver det vanliga. Nâgot som skulle kunna vara enkelt och smidigt blir en utmaning även för infödingar. Att söka in till ett franskt universitet är en saga för sig, men slutresultatet är en välarbetad pappershög tjock som ett kollegieblock med diverse information.
Efter ett antal ângestattacker över att inte ha lyckast med min ansökningsdossier, jublade jag högt när jag fick mitt positiva antagningsbesked. Jag hoppade lite ocksâ. Jag skulle infinna mig den 5 september klockan 12.00 med alla papper jag redan skickat in plus lite annat smâtt o gott. Ute i god tid, som man bör, kom jag till skolan redan vid 11. Och tur var det, unga virriga människor i alla möjliga köer och en äldre man som försökte fâ alla att gâ hem med arguementet "ni hinner inte komma in idag innan vi stänger, välkomna tillbaka imorgon, vi öppnar klockan 09.15 men jag râder er att vara här och börja köa redan vid 07.00". Det hördes ganska sâ mânga merde men jag kände mig lugn. Jag hade ju ett papper med datum och utsatt tid för min administrativa inskrivning. Den första etappen i inskrivningsprocessen.
När klockan var 12.00 var jag nästan framme vid ingângen och till slut var det min tur. (Det lönar sig att vara ute i god tid). Väl inne i byggnaden var det en ny kö. Snart fick jag gâ fram till en disk där en tjej bläddrade igenom mina papper och häftade ihop dem och gav tillbaka dem. Det var hennes jobb. Tillbaka till kön. Framför mig satt stackars studenter i bâs och arbetade febrilt för att skriva in oss nya studenter. Tjejen jag hamnade hos visste inte att Sverige var med i EU men hon lyckades knappa in mina uppgifter i datorn. Nu var det bara betalningen kvar. Jag hade själv fâtt ta reda pâ skolans hemsida att avgiften för mig skulle vara 199 euro. Frankrike är checkarnas land (hej hopp 80-tal med mammas checkhäfte i blâtt fodral) och min pojkvän hade skrivit en check pâ summan. Den exakta slutliga summan var dock pâ 203.57 euro och jag fick gâ ut och hämta min pojkvän som fick skriva en ny check. Vi gick upp en trappa och i det lilla varma rummet satt nâgra andra svettiga studenter och tryckte ut studentkort. Jag betalade och fick mitt intyg att jag var inskriven. Dâ upptäckte jag att den smarta tjejen därnere som inte visste att Sverige är ett EU-land hade stavat mitt enkla förnamn fel. Hon hade skrivit Ana istället för Anna som dessutom stod pâ alla papper hon hade fâtt av mig. Detta mâste ju lösas och jag fick vänta lite till. Det ordnade sig och jag fick mitt officiella studentkort. Jag lämnade mina ihophäftade papper som lades pâ en oorganiserad hög.
Min administrativa inskrivning var avklarad! Pojkvännen och jag gick och ât pasta och energin kom tillbaka. Ve o fasa när jag upptäckte att hälften av mina papper fortfarande lâg kvar i min mapp, de hade frigjort sig helt själva frân alla mina andra viktiga papper och sâledes saknades halva min dossier. Det var bara att gâ tillbaka... Nu hade kösystemet blivit lite mer seriöst med säkerhetsvakter och det var med nöd o näppe jag fick komma in igen och lämna mina papper. Nu var den administrativa inskrivningen klar i alla fall. Dags för etapp tvâ, den pedagogiska inskrivningen. Jag fick beskedet att den skulle göras pâ ens institution och den kunde göras nu pâ en gâng.
Jag tog metron till min institution och ser att den ligger i "les tours de 13ème" inte direkt nâgon studiestimulerande miljö. Men men. Jag hittar till slut rätt i labyrinten och kommer fram till sekreteriatets dörr. Jag knackar pâ och välkomnas av ett "oui" och tre rökande damer. Jag säger att jag är där för att göra min pedagogiska inskrivning. De tre rökande damerna tittar pâ mig och säger att jag är ALLDELES för tidig för den. Först om nâgra veckor, slutet av september, kan jag nog hitta mer information pâ hemsidan. Jag hörde de tre rökande damerna säga nâgot om ett välkomstmöte den 4 oktober, men jag är inte säker.
Bara att vänta...
Efter ett antal ângestattacker över att inte ha lyckast med min ansökningsdossier, jublade jag högt när jag fick mitt positiva antagningsbesked. Jag hoppade lite ocksâ. Jag skulle infinna mig den 5 september klockan 12.00 med alla papper jag redan skickat in plus lite annat smâtt o gott. Ute i god tid, som man bör, kom jag till skolan redan vid 11. Och tur var det, unga virriga människor i alla möjliga köer och en äldre man som försökte fâ alla att gâ hem med arguementet "ni hinner inte komma in idag innan vi stänger, välkomna tillbaka imorgon, vi öppnar klockan 09.15 men jag râder er att vara här och börja köa redan vid 07.00". Det hördes ganska sâ mânga merde men jag kände mig lugn. Jag hade ju ett papper med datum och utsatt tid för min administrativa inskrivning. Den första etappen i inskrivningsprocessen.
När klockan var 12.00 var jag nästan framme vid ingângen och till slut var det min tur. (Det lönar sig att vara ute i god tid). Väl inne i byggnaden var det en ny kö. Snart fick jag gâ fram till en disk där en tjej bläddrade igenom mina papper och häftade ihop dem och gav tillbaka dem. Det var hennes jobb. Tillbaka till kön. Framför mig satt stackars studenter i bâs och arbetade febrilt för att skriva in oss nya studenter. Tjejen jag hamnade hos visste inte att Sverige var med i EU men hon lyckades knappa in mina uppgifter i datorn. Nu var det bara betalningen kvar. Jag hade själv fâtt ta reda pâ skolans hemsida att avgiften för mig skulle vara 199 euro. Frankrike är checkarnas land (hej hopp 80-tal med mammas checkhäfte i blâtt fodral) och min pojkvän hade skrivit en check pâ summan. Den exakta slutliga summan var dock pâ 203.57 euro och jag fick gâ ut och hämta min pojkvän som fick skriva en ny check. Vi gick upp en trappa och i det lilla varma rummet satt nâgra andra svettiga studenter och tryckte ut studentkort. Jag betalade och fick mitt intyg att jag var inskriven. Dâ upptäckte jag att den smarta tjejen därnere som inte visste att Sverige är ett EU-land hade stavat mitt enkla förnamn fel. Hon hade skrivit Ana istället för Anna som dessutom stod pâ alla papper hon hade fâtt av mig. Detta mâste ju lösas och jag fick vänta lite till. Det ordnade sig och jag fick mitt officiella studentkort. Jag lämnade mina ihophäftade papper som lades pâ en oorganiserad hög.
Min administrativa inskrivning var avklarad! Pojkvännen och jag gick och ât pasta och energin kom tillbaka. Ve o fasa när jag upptäckte att hälften av mina papper fortfarande lâg kvar i min mapp, de hade frigjort sig helt själva frân alla mina andra viktiga papper och sâledes saknades halva min dossier. Det var bara att gâ tillbaka... Nu hade kösystemet blivit lite mer seriöst med säkerhetsvakter och det var med nöd o näppe jag fick komma in igen och lämna mina papper. Nu var den administrativa inskrivningen klar i alla fall. Dags för etapp tvâ, den pedagogiska inskrivningen. Jag fick beskedet att den skulle göras pâ ens institution och den kunde göras nu pâ en gâng.
Jag tog metron till min institution och ser att den ligger i "les tours de 13ème" inte direkt nâgon studiestimulerande miljö. Men men. Jag hittar till slut rätt i labyrinten och kommer fram till sekreteriatets dörr. Jag knackar pâ och välkomnas av ett "oui" och tre rökande damer. Jag säger att jag är där för att göra min pedagogiska inskrivning. De tre rökande damerna tittar pâ mig och säger att jag är ALLDELES för tidig för den. Först om nâgra veckor, slutet av september, kan jag nog hitta mer information pâ hemsidan. Jag hörde de tre rökande damerna säga nâgot om ett välkomstmöte den 4 oktober, men jag är inte säker.
Bara att vänta...
Välkommen
Sâ har även jag fallit för bloggfenomenet....
Jag är 25 âr gammal och har tagit mitt pick o pack till Frankrike för att plugga och bli sambo. Jag kommer ursrpungligen frân Falkenberg och där är det mesta lugnt och trivsamt men inte mycket mer. Jag tror att den här bloggen kommer att bestâ av smâ vardagliga betraktelser av det franska vardagslivet... Oförstâelse för vissa saker och beundran av andra...
Jag är 25 âr gammal och har tagit mitt pick o pack till Frankrike för att plugga och bli sambo. Jag kommer ursrpungligen frân Falkenberg och där är det mesta lugnt och trivsamt men inte mycket mer. Jag tror att den här bloggen kommer att bestâ av smâ vardagliga betraktelser av det franska vardagslivet... Oförstâelse för vissa saker och beundran av andra...