ANNA

Nu gâr jag i ide för en längre period. Skolan har börjat igen och allt känns svart trots att solen skiner ordentligt och det är varmt pâ riktigt. Efter sex veckors strejk och en liten tripp till Aix-en–Provence med ett klyshigt strandragg (inte i Aix men väl i Cassis) sâ blir det till att jobba nu istället och inte lite heller men men det ska väl ordna sig som det fantastiskt nog brukar göra till slut även om jag INTE kan se ljuset i tunneln just nu. Svartare än sâ här har det inte varit pâ länge. Men jag är ju inte den som är den och skulle definitivt inte fâ för mig att beklaga mig. Jag väljer hellre att inte berätta om min tunga vardag för dâ skulle du vilja sympati-gâ-i-ide med mig. Ack ack vad livet är härligt i alla fall. Jag hâper att jag âtminstone blir fruktansvärt intelligent och jag utvecklas nâgot grymt i min feministiskt bittra världssyn.