Hur tråkigt kan man ha.

Idag kanske har varit den tråkigaste dagen på länge i mitt liv. Som vanligt har den pendlat mellan normal tråkighet och extremt tråkig tråkighet. Däremellan finns inte många roliga sekunder kan jag lova. Jo, kanske de sekunder det tog att äta upp min chokladpudding med grädde från Lidl för 17 centimes. Jag har fått pengar idag men inte ens det gjorde att dagen blev rolig. Så nu är det bevisat, pengar gör inte livet roligare. Man blir inte lyckligare heller. Jag väntar ivrigt på en rolig stund. Jag pluggar just nu. Eller borde. Internet tar dock mig i sin famn och jag kastas ut i en annan värld men inte ens där är det mindre tråkigt. Dessa förbannade studier som ska göra en framgångsrik här i livet. Men jag vill inte ha någon framgång. Jag vill förbli osynlig. Eller det är väl relativt. Någon slags excentrisk ambition har jag. Jag gillar ju när någon har läst min blogg eftersom det betyder att någon har LÄST och SETT mig. Så, ja, plugga klart nu. Så kanske jag till slut kan nå en medelmåttig framgång där jag inte längre är så osynlig.

För övrigt brukar jag tycka det är givande och exalterande att storstäda och slänga ut den gamla skiten för att börja på ny kula igen (även om det bara innebär att byta lakan och gå och tvätta och fylla kylskåpet och duscha) men inte ens det verkar roligt.

Kommentarer
Postat av: Johan Hegårdh

Ja du Anna. Som Antony Ceterell sade;

"Den största lyckan är att veta att någon behöver en."

Om det är någon tröst, så behöver jag dig... som en vän och rådgivare då de mörka molnen hopar sig. Ett råd jag kan ge dig är att skriva av dig, det har funkat för mig sedan jag var 13 år.
Jag valde att sätta mitt skrivande till musik, du har valt att blogga. Vi har våra sätt att nå ut, och fortsätter så länge någon lyssnar. Jag kommer fortsätta lyssna här på din blogg. Så, nu har du rätt vad det är lite press på dig att skriva än mer. Alltså; keep it up love.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback