Studenter i rörelse
Ok, min blogg kanske inte är sâ legitim längre med tanke pâ att det var x antal mânader jag skrev nâgot senast... Jag gillar ju dock uttrycket "den som väntar pâ nâgot gott..."
Nâväl, Frankrike har ju länge varit världens centrum men det är inte alltid allt som händer här blir känt och jag känner nu att det är min plikt att informera! Jag har kommit att delta i en studentrevolution vars slut jag ännu inte skâdar. Vi blir fler och fler och vi intar Paris gator i spontana demonstrationer som irriterar bilister. Hur hände detta? Allt började faktiskt i höstas när "de unga frân föroten" brände bilar och "upploppen" (jag skriver inom citattecken dâ dessa termer har uppfunnits av media) i Paris förorter skakade liv i media som gav händelserna väldig stor plats. (Eftersom vi inte tar till vâld (ännu) sâ fâr vi ju inte sâ mycket uppmärksamhet i utländsk media, läs ingen i svensk). Ok, regeringen bestämde sig för att "ta tag i saken" och faktiskt försöka ge alla sina medborgare en chans här i livet. Projektet och lagen "l'égalité des chances" tog fart med utgângspunkt att öka studie- och jobbmöjligheter etc. för "utsatta" människor och därmed ge alla en chans att lyckas här i livet. Det lâter väl vackert! Nu är det ju dock inte en chans att fâ studera eller jobba men snarare en rättighet!!!
I början av året lanserade premiärministern, Dominique de Villepin, sin storslagna idé (som ingâr i lagen om lika chanser) om en lag gällande "le Contrat Premier Embauche" (CPE) som riktar sig till människor under 26 âr. För medborgare över 26 gäller "le Contrat Nouvelle Embauche" (CNE). Pâ svenska blir det ungefär kontrakt för första anställning och kontrakt för nyanställning. Enligt Villepin och hans regering sâ bidrar dessa kontrakt till att minska arbetslösheten och införa en större "flexibilitet" pâ arbetsmarknaden. Det lâter ju bra. MEN!Dessa kontrakt försämrar villkoren nâgot oehört för arbetssökande som blir "provanställda" under en period pâ tvâ âr. Under denna period kan man till exempel fâ sparken utan nâgon som helst förklaring vilket självklart leder till en väldigt instabil vardag. Och efter tvâ âr kan man ju vara ganska sâ säker pâ att fâ gâ ändâ, kontraktet är ju liksom över och arbetsgivaren slipper ge en en fast anställning. Att vara ny på arbetsmarknaden är aldrig lätt men om du sen också heter Muhammed eller har mörkare hy än en "vanlig" fransman sâ blir allting genast mycket svârare. Hela denna lagen är bara grädden pâ moset i det franska samhället där rasism och diskriminering i stort sett är institutionaliserat. Villepins kontrakt passar dessutom som handen i handsken i kapitalismens anda där djungelns lagar râder. Störst och rikast överlever medan liten och fattig körs över. Nydarwinism liksom.
För att âtergâ till vâr studentrörelse... Den 7 februari kallades det till nationell demonstration bland olika fackförbund och universitet för att protestera mot CPE och CNE. Vi var nâgra tiotusen som demonstrerade och jag hade deltagit i min första demonstration. Villepin svarade med att rösta igenom lagen utan debatt och diskussion.
Den 28 februari kom jag till skolan och fann att den var stängd. Studentrörelsen mot Villepin och hans lag hade börjat. Sedan två veckor tillbaka strejkar vi och blockerar skolan, inga undervisning hålls men istället håller vi studentmöte varje dag klockan 10 där vi debatterar och röstar inför morgondagen om strejken skall fortsätta, och vi diskuterar kommande demonstrationer och olika aktioner vi kan göra.. En del aktioner blir dock mindre lyckade än andra… Nu vet jag hur tårgas känns, ha ha. Men det finns de aktioner som går bra också. Den 9 mars åkte vi till Gare de Lyon (en av Paris alla tågstationer) och delade ut flygblad och skapade lite röra. Sedan lyckades vi genomföra ett demonstrationståg utan tillstånd med runt 300 studenter genom hela centrala Paris och det var en enorm mäktig känsla!
Under helgen gick det vildare till på Sorbonne. Sorbonne är ett anrikt klassiskt högeruniversitet men visst finns det anti-CPEare bland studenterna där också och de har valt att fredligt ockupera sitt universitet. Detta misstycktes av rektorn och under helgen fick insatsstyrkan från polisen i uppdrag att tömma Sorbonne på uppviglarna…Våld och tårgas blev den valda metoden och rektorn deklarerade att idag (måndag) skulle undervisningen börja igen. Som tur är ger inte anti-CPEarna med sig så lätt och de har idag lyckats ockupera Sorbonne igen.
Förra veckan, den 7 mars, pågick demonstrationer i hela Frankrike, i Paris var vi så många som 200 000 i tåget och i hela Frankrike var det över 700 000! Men ack, Villepin gjorde klart att han inte tänker rubba på sig men det börjar diskuteras lite mer bland politikerna så det är bara för oss att fortsätta vår rörelse.
På torsdag är det dags för en organiserad studentdemonstration och på lördag kallas det till nationell demonstration. Fler och fler ansluter sig, kampen fortsätter!
Nâväl, Frankrike har ju länge varit världens centrum men det är inte alltid allt som händer här blir känt och jag känner nu att det är min plikt att informera! Jag har kommit att delta i en studentrevolution vars slut jag ännu inte skâdar. Vi blir fler och fler och vi intar Paris gator i spontana demonstrationer som irriterar bilister. Hur hände detta? Allt började faktiskt i höstas när "de unga frân föroten" brände bilar och "upploppen" (jag skriver inom citattecken dâ dessa termer har uppfunnits av media) i Paris förorter skakade liv i media som gav händelserna väldig stor plats. (Eftersom vi inte tar till vâld (ännu) sâ fâr vi ju inte sâ mycket uppmärksamhet i utländsk media, läs ingen i svensk). Ok, regeringen bestämde sig för att "ta tag i saken" och faktiskt försöka ge alla sina medborgare en chans här i livet. Projektet och lagen "l'égalité des chances" tog fart med utgângspunkt att öka studie- och jobbmöjligheter etc. för "utsatta" människor och därmed ge alla en chans att lyckas här i livet. Det lâter väl vackert! Nu är det ju dock inte en chans att fâ studera eller jobba men snarare en rättighet!!!
I början av året lanserade premiärministern, Dominique de Villepin, sin storslagna idé (som ingâr i lagen om lika chanser) om en lag gällande "le Contrat Premier Embauche" (CPE) som riktar sig till människor under 26 âr. För medborgare över 26 gäller "le Contrat Nouvelle Embauche" (CNE). Pâ svenska blir det ungefär kontrakt för första anställning och kontrakt för nyanställning. Enligt Villepin och hans regering sâ bidrar dessa kontrakt till att minska arbetslösheten och införa en större "flexibilitet" pâ arbetsmarknaden. Det lâter ju bra. MEN!Dessa kontrakt försämrar villkoren nâgot oehört för arbetssökande som blir "provanställda" under en period pâ tvâ âr. Under denna period kan man till exempel fâ sparken utan nâgon som helst förklaring vilket självklart leder till en väldigt instabil vardag. Och efter tvâ âr kan man ju vara ganska sâ säker pâ att fâ gâ ändâ, kontraktet är ju liksom över och arbetsgivaren slipper ge en en fast anställning. Att vara ny på arbetsmarknaden är aldrig lätt men om du sen också heter Muhammed eller har mörkare hy än en "vanlig" fransman sâ blir allting genast mycket svârare. Hela denna lagen är bara grädden pâ moset i det franska samhället där rasism och diskriminering i stort sett är institutionaliserat. Villepins kontrakt passar dessutom som handen i handsken i kapitalismens anda där djungelns lagar râder. Störst och rikast överlever medan liten och fattig körs över. Nydarwinism liksom.
För att âtergâ till vâr studentrörelse... Den 7 februari kallades det till nationell demonstration bland olika fackförbund och universitet för att protestera mot CPE och CNE. Vi var nâgra tiotusen som demonstrerade och jag hade deltagit i min första demonstration. Villepin svarade med att rösta igenom lagen utan debatt och diskussion.
Den 28 februari kom jag till skolan och fann att den var stängd. Studentrörelsen mot Villepin och hans lag hade börjat. Sedan två veckor tillbaka strejkar vi och blockerar skolan, inga undervisning hålls men istället håller vi studentmöte varje dag klockan 10 där vi debatterar och röstar inför morgondagen om strejken skall fortsätta, och vi diskuterar kommande demonstrationer och olika aktioner vi kan göra.. En del aktioner blir dock mindre lyckade än andra… Nu vet jag hur tårgas känns, ha ha. Men det finns de aktioner som går bra också. Den 9 mars åkte vi till Gare de Lyon (en av Paris alla tågstationer) och delade ut flygblad och skapade lite röra. Sedan lyckades vi genomföra ett demonstrationståg utan tillstånd med runt 300 studenter genom hela centrala Paris och det var en enorm mäktig känsla!
Under helgen gick det vildare till på Sorbonne. Sorbonne är ett anrikt klassiskt högeruniversitet men visst finns det anti-CPEare bland studenterna där också och de har valt att fredligt ockupera sitt universitet. Detta misstycktes av rektorn och under helgen fick insatsstyrkan från polisen i uppdrag att tömma Sorbonne på uppviglarna…Våld och tårgas blev den valda metoden och rektorn deklarerade att idag (måndag) skulle undervisningen börja igen. Som tur är ger inte anti-CPEarna med sig så lätt och de har idag lyckats ockupera Sorbonne igen.
Förra veckan, den 7 mars, pågick demonstrationer i hela Frankrike, i Paris var vi så många som 200 000 i tåget och i hela Frankrike var det över 700 000! Men ack, Villepin gjorde klart att han inte tänker rubba på sig men det börjar diskuteras lite mer bland politikerna så det är bara för oss att fortsätta vår rörelse.
På torsdag är det dags för en organiserad studentdemonstration och på lördag kallas det till nationell demonstration. Fler och fler ansluter sig, kampen fortsätter!
Kommentarer
Postat av: Anna
Hej! Ja det här har vi inte hört minsta viskning om i Sverige. Och jag som trodde att revolutionernas tid var förbi! Låter helt galet med de nya lagarna, så fortsätt demostrera. Upp till kamp! Själv är jag inte lika revolutionär, utan har de senaste veckorna tagit det lugnt och i sann OS-anda åkt en massa skidor och bräda i Norrland. Men är nu tillbaka i Malmö för att åter ta tag i det "verkliga" livet. STOR KRAM
Postat av: Mamma
Visst har vi hört viskningar om det i Sverige. Men inte så mycket mer kanske. Hade väl knappast lagt märke till de små notiserna i tidningarna om inte Anna hade frågat mig om jag inte hade läst om revolten. Det har faktiskt stått lite att läsa, i alla fall läste jag igår om studenterna på Sorbonne. Men det verkar dröja innan nyheten kommer på TV. Hoppas det lugnar ner sig snart och att politikerna ger med sig!
Trackback