blogout
Nu gâr jag i ide för en längre period. Skolan har börjat igen och allt känns svart trots att solen skiner ordentligt och det är varmt pâ riktigt. Efter sex veckors strejk och en liten tripp till Aix-en–Provence med ett klyshigt strandragg (inte i Aix men väl i Cassis) sâ blir det till att jobba nu istället och inte lite heller men men det ska väl ordna sig som det fantastiskt nog brukar göra till slut även om jag INTE kan se ljuset i tunneln just nu. Svartare än sâ här har det inte varit pâ länge. Men jag är ju inte den som är den och skulle definitivt inte fâ för mig att beklaga mig. Jag väljer hellre att inte berätta om min tunga vardag för dâ skulle du vilja sympati-gâ-i-ide med mig. Ack ack vad livet är härligt i alla fall. Jag hâper att jag âtminstone blir fruktansvärt intelligent och jag utvecklas nâgot grymt i min feministiskt bittra världssyn.
Jag kommer att vara kontaktbar i början av juli, ha det gött och hâll till godo fram till dess mina vänner, tjoho!!!!!!!!!
France Telecom
Suck. Jag började min dag med att ringa till France Telecom. Jag vet att jag inte ska göra sådana samtal när morgonstund har guld i mund men annars skulle det aldrig bli av. Jag vet också att jag måste lära mig att inget är självklart i det här landet. För cirka en månad sedan öppnade vi äntligen vår telefonlinje och allt gick relativt smärtfritt. Telefongubben kom och installerade jacket och ojade sig lite över de konstiga väggarna men efter att ha borrat med den längsta borr jag någonsin hade sett så kunde vår linje öppnas. Som seden följer så kom ju även den första telefonräkningen efter några veckor. Naturligtvis hade det ju inte blivit registrerat att jag är student och därmed var det mycket dyrare än beräknat. Men det skulle gå ganska så lätt att ändra på. Eller lätt och lätt. Jag fick skicka kopior på mitt studenkort (som de naturligtvs redan hade tagit del av) och ett brev med förklaring att France Telecom har krävt mig på för mycket pengar. Nåväl, efter att ha vant mig vid den mycket smidiga internetbanken i Sverige känns det ganska så gammalmodigt att betala räkningar i Frankrike. Som sagt, jag fick min dyra räkning (de ska dra av skillnaden på nästa räkning) och här betalar man med check om man inte gör autogiro. Jag fyllde i alla papper som krävdes plus skickade in alla kopior de ville ha på mina kontouppgifter för att kunna få autogiro, satte på ett frimärke och postade förnöjt iväg mitt lilla brev innan förfallodatum.
Minsann blev jag häpen när jag i lördags fann ett påminnelsebrev (10 dagar efter att jag har skickat in betalningen) i brevlådan om att jag inte har betalat min räkning. Så imorse skulle jag ringa eftersom det inte blivit av innan med helgdagar och allt. Halv nio när deras telefonsluss öppnar knappar jag ordentligt in numret och kommer fram ganska så snabbt. Kvinnan in andra ändan av luren har problem med sin dator och ursäktar sig så mycket men lovar att koppla mig till någon annan. Jag förklarar mitt ärende för den nya personen som svarar och han kopplar mig vidare. Jag hamnar hos en kvinna som verkar vara villig att hjälpa mig. Hon ber mig om mitt nummer och jag svarar. Då säger hon, "ringer du från Paris?! Men då kan inte jag hjälpa dig. Jag har bara hand om abonnenter i Midi-Pyréenés" (relativt långt härifrån). Vidare frågar hon varför jag har ringt detta numret och jag säger att jag har ju blivit kopplad. Jag frågar vänligt men bestämt vilket nummer jag ska ringa. Hon svarar det nummer jag redan har ringt en gång. DÅ BLIR JAG ARG!!!!!!!!!!!!!!! Men ack vad det inte hjälper för hon fortsätter på sin sydstatsaccent att hon bara har hand om kunder i Midi-Pyréenés och inte kan se mina uppgifter. Jag frågar igen vilket jävla nummer jag ska ringa och hon svarar likadant igen. AAAAAAAAAH. Jag tar mig till samman och lägger på efter 17 minuters slöseri i telefontid och samlar mod och ringer samma nummer igen och presenterar mitt ärende för låt säga femtielfte gången under denna morgonstund som har guld i mund. Men den här gången gick det vägen. Jag hamnade hos rätt person och vips det hela var över på 2 minuter. Mycket riktigt hade France Telecom begått ett misstag eftersom min betalning först blivit registrerad igår kväll. Adminstration och "service public" är ord som används till höger och vänster i det här landet men innebörden verkar ännu inte väga så tungt.
Minsann blev jag häpen när jag i lördags fann ett påminnelsebrev (10 dagar efter att jag har skickat in betalningen) i brevlådan om att jag inte har betalat min räkning. Så imorse skulle jag ringa eftersom det inte blivit av innan med helgdagar och allt. Halv nio när deras telefonsluss öppnar knappar jag ordentligt in numret och kommer fram ganska så snabbt. Kvinnan in andra ändan av luren har problem med sin dator och ursäktar sig så mycket men lovar att koppla mig till någon annan. Jag förklarar mitt ärende för den nya personen som svarar och han kopplar mig vidare. Jag hamnar hos en kvinna som verkar vara villig att hjälpa mig. Hon ber mig om mitt nummer och jag svarar. Då säger hon, "ringer du från Paris?! Men då kan inte jag hjälpa dig. Jag har bara hand om abonnenter i Midi-Pyréenés" (relativt långt härifrån). Vidare frågar hon varför jag har ringt detta numret och jag säger att jag har ju blivit kopplad. Jag frågar vänligt men bestämt vilket nummer jag ska ringa. Hon svarar det nummer jag redan har ringt en gång. DÅ BLIR JAG ARG!!!!!!!!!!!!!!! Men ack vad det inte hjälper för hon fortsätter på sin sydstatsaccent att hon bara har hand om kunder i Midi-Pyréenés och inte kan se mina uppgifter. Jag frågar igen vilket jävla nummer jag ska ringa och hon svarar likadant igen. AAAAAAAAAH. Jag tar mig till samman och lägger på efter 17 minuters slöseri i telefontid och samlar mod och ringer samma nummer igen och presenterar mitt ärende för låt säga femtielfte gången under denna morgonstund som har guld i mund. Men den här gången gick det vägen. Jag hamnade hos rätt person och vips det hela var över på 2 minuter. Mycket riktigt hade France Telecom begått ett misstag eftersom min betalning först blivit registrerad igår kväll. Adminstration och "service public" är ord som används till höger och vänster i det här landet men innebörden verkar ännu inte väga så tungt.
feminist & strippa = sant?
Var inne på Aftonbladet och läste en läsarartikel av en kvinna som kallar sig feminist och jobbar som strippa. Kände att jag var tvungen att reagera eftersom denna ekvation inte går ihop för mig. Att vara feminist är att erkänna det patriarkala samhället och kvinnors underordning i samhället och därmed förespråka jämlikhet mellan ALLA människor. Att vara feminist är att vilja och försöka bryta de invanda maktstrukturer som baseras på våra könsroller. Genom striptease förstärks dessa maktrelationer ännu mer eftersom könsrollerna blir ännu tydligare. Kvinnans roll reduceras återigen till ett objekt som ämnar att behaga mannen och vara honom tillgänglig. Cirkeln är sluten och jag väntar på nästa strippa som kallar sig feminist.
Chirac rör om i grytan
I fredags höll Chirac (med glasögon på för att liksom verkligen förtydliga att han ser dåligt och därmed inte fattar vad som händer) sitt utlovade tal och förklarade CPE godkänd och således redo att appliceras i det verkliga livet. Men herr Chirac bad folket (cheferna) att lugna sig lite och inte använda CPE på en gång. Ty han har beslutat om två nya lagar som innebär en liten ”mildare” version av CPEn. Lagförändringen föreslår att prövotiden för anställning ska sänkas till 1 år istället för som i den nuvarande CPEn 2år. Till på köpet ska man även få veta varför man får kicken vilket ingen bryr sig om i den nuvarande CPEn. Den sista idén hänger dock i luften för än så länge är det bara bestämt att man får rätt till ett möte/intervju innan man lämnar arbetsplatsen (för en sista kaffe tillsammans). Chirac satte verkligen huvudet på spiken och lyckades i en och samma mening godkänna lagen för applicering men samtidigt be om tålamod så att man kan göra en ny CPE! Armbrytningen mellan folket och trion Chirac, Villepin och Sarkozy fortsätter. De två första hoppas på att folkprotesten ska rinna ut i sanden eftersom nationella skollov nalkas och den siste är glad så länge Villepin gör bort sig eftersom han då vinner popularitet. Det är allt ett spännande liv de har de där politikerna.